Garnisonen Wünsdorf i Zossen
Under väldigt lång tid har Wünsdorf haft en stark militär prägel. Under den senare delen av 1930-talet genomfördes ett stort konstruktionsprojekt med byggandet av bunkrar, befästningar och underjordiska kulvertar. Härifrån planerades flera stora militära operationer, till exempel operation Barbarossa.

Röda armén tog över garnisonen efter kriget. En hel del förstördes då, men andra byggnader kom att användas av Röda armén fram tills ungefär slutet av 1992, i vad som var den största Sovjetiska militära basen utanför Sovjetunionen.

Under Röda arméns tid i Wünsdorf återanvände man från början av 1960-talet en av tyskarnas stora bunkeranläggningar och byggde även en ny bunkeranläggning i början av 1980-talet. Bilderna kommer i samma ordning som objekten i nedan beskrivning av de olika anläggningarna.

Maybach I
Den första anläggningen vi går ned i heter Maybach I. Anläggningen byggdes mellan 1937 och 1939 och användes sedan av Tyska arméns överkommando. Komplexet bestod av 12 stycken trevåningshus i betong ovan jord som hade utformats på så sätt att de från luften skulle se ut som vanliga bostadshus, under mark fanns tvåvåningsbunkrar sammanlänkade med kulvertar. Husen ovan jord var även de sammanlänkade av kulvertar. Det fanns även en liknande anläggning, Maybach II

Båda Maybachanläggningarna förstördes av Röda armén i slutet av 1946, i enlighet med villkor i de fyra segermakternas avtal kring ockupationen av Tyskland. En del byggnader överlevde, inklusive den kulvert vi vandrade genom, utöver det klarade sig den separata kommunikationsbunkern "Zeppelin" i stort sett från att förstöras. Mer om den senare...

Besöket i Maybach I var något utöver det vanliga, speciellt vandringen på ölbackar i den delen av kulverten som var fylld av någon obeskrivlig gegga, och klättringen upp och ut genom en av ovanjordbyggnaderna var minst sagt spännande...

Avstannat bunkerbygge
Planen var att det skulle bli en "kommunikationsbunker", men blev aldrig färdigställt.

Övningsbunker "Panzir"
Innan personal fick börja arbeta i kommunikationsbunkern GS OKSSD (se längre ned i texten) så utbildades de i den här ganska så lilla anläggningen.

UK-20/3
Den sovjetiska ledningsbunkern UK-20/3 byggdes mellan 1983-1984 och togs i bruk 1985. Anläggningen är cirka 130 x 50 meter och i två våningar. Som vanligt reservkraft, egen vattenförsörjning och så vidare.

De som först använde anläggningen var LSK/LV der GSSD vilket på Tyska blir -"The Kommando Luftstreitkräfte/Luftverteidigung Gruppe der Sowjetischen Streitkräfte in Deutschland". Kan väl på Svenska bli ungefär: -"Den Sovjetiska krigsmakten i Tykland, flygvapnet, ledningsplats för luftförsvaret"

Från 1988 användes anläggningen av LSK/TLA der GSSD vilket på tyska borde bli -"The Kommando Luftstreitkräfte/Truppenluftabwehr Gruppe der Sowjetischen Streitkräfte in Deutschland" Kan väl på Svenska bli ungefär: -"Den Sovjetiska krigsmakten i Tykland, flygvapnet, ledningsplats för luftsskyddsstyrkorna"

Den 3 oktober 1990 upphörde Östtyskland att existera som stat och blev en del av Förbundsrepubliken Tyskland. Enligt det så kallade två plus fyra-fördraget från september 1990 mellan USA, Sovjetunionen, Frankrike, Storbritannien samt Västtyskland och DDR stannade de sovjetiska trupper kvar i östra Tyskland fram till 1992 när Östtysklands avvecklande var fullbordat. Därmed uppstod den underliga situationen att trupper från ett Warszawapaktsland var stationerade i ett NATO-land. UK-20/3 togs ur bruk i slutet av 1991.

Zeppelin / GS OKSSD
Mellan 1937 och 1939 byggdes "Zeppelin" som "Nachrichtenzentrale" (Borde väl bli "Kommunikationscentral" eller "Kommunikationscenter") för Maybach I och II och det fanns även utrymmen för Tyska postverket.

Anläggningen är rejält stor, cirka 14.600 kvm med flera långa anslutande kulvertar, den längsta är 381 meter och ansluter till Maybach I, gott om plats för kommunikationskablar, och det fanns både reservkraft och eget vattenverk.

20 april 1945 (cirka en vecka innan Sovjetiska styrkor gick in i centrala Berlin) evakueras anläggningen. 1946 spränger Röda armén delar av anläggningen, men som jag tolkat det så var det i stort sett bara ingångarna som förstördes.

I början av 1960-talet bygger ryssarna om/öppnar upp anläggningen för att bland annat använda den som ledningscentral. Den används som Ledningsobjekt-415 och som Huvudkommunikationscenter (Kodnamn Ranet) I slutet av 1991 flyttar GSSD (Gruppe der Sowjetischen Streitkräfte in Deutschland) från UK-20/3 till anläggningen, och anläggningen avvecklas sedan till sist helt 1992/1993.

Sammanfattningsvis
Ett mycket intressant och spännande besök! Anläggningarna är bevarade som "Bunkermuseum" och låsta/bevakade.