På gränsen mellan aktivt och övergivet... -"Aktiv ruin"?...

Inför en resa till Serbien så hittade jag i samband med reseresearch ett blogginlägg som handlade om ett stort hotel i Serbien som enligt bloggaren skulle vara övergivet, och fanns en del spännande bilder. Byggnaden var väldigt vacker, 100% brutalbetong, helt i min smak! Funderade lite på om det verkligen kunde stå tomt, och om det i så fall var möjligt komma in för ett litet besök, kände att dit måste jag! Döm om min förvåning när en av resekamraterna något senare mailade till mig och frågade: "vilken av nätterna ska vi bo där?"..... Fanns trots allt aktivitet och möjlighet boka rum, så vi planerade in en natt på resan där och bokade rum....

Užice. Under perioden 2:a världskriget till 1992 hette staden Titovo Užice, en av åtta städer i Jugoslavien som blev "Tito´s stad". Under den senare halvan av 1970-talet präglades Jugoslavien av stora symboliska byggnader, allt från monument till stora Hotel. Hotel Zlatibor i Užice öppnade 24 september 1981, i direkt anslutning till "Partisantorget" och blev snabbt ett av många Jugoslaviska symboler för framtidstro och en bekymmersfri framtid, samt även staden Užice´s stolthet. I staden hade Hotel Zlatibor smeknamnet "Sivonja", vilket betyder "Den grå oxen", som kan tolkas som en beskrivning av byggnadens färg och storlek.

Den ursprungliga tanken var att bygga ett mindre Hotel som skulle passa in bättre i den omgivande bebyggelsen, fyra våningar högt, men så träffade stadens borgmästare den Montenegrinska arkitekten Svetlana Radovic som föreslog en 15 våningar hög byggnad, vilket tilltalade borgmästaren. Folk i staden sa efteråt: -"Flickaktig dröm" och: -"Om man ser byggnaden uppifrån, så är det lätt att förstå att arkitekten är en ung kvinna" hur man nu ska tolka det...

Hotel Zlatibor var lyxigt utformat, med 120 rum och totalt 280 bäddar, interiören var (till stor del fortfarande) klädd i brun sammet, man hade förstklassig service, ett lockbete för turister. Bar och grillrestaurang var utformade för att locka till sig besökare från andra konkurrenter. - Hotellet var i händelsernas centrum. Besökarna var välklädda, baren blev en mötesplats för innefolket med pianospel. Man hade de bästa kockarna, servitörer, konditorerna och övrig servicepersonal.

Så var det sedan fram till slutet av 1980-talet. I samband med Jugoslaviens sammanbrott drabbades hotellet av sanktioner mot Serbien och en sönderslagen ekonomi. Kombinerat med bristande underhåll/dålig byggkvalité så gick förfallet nu snabbt. Trasiga möbler, problem med uppvärmning, och tapeter som började ramla ned från väggarna. De enda gästerna på 1990-talet var: -"De som inte kände till hotellets skick och de som inte hade någon annanstans att ta vägen"

2007 fick Hotel och närliggande byggnader/verksamhet privata ägare vilket välkomnades. Man gav sig på ett renoveringsförsök, öppnade Casino, upplät vissa delar till Gym och butiker, men, det blev kanske inte så lyckat... och stadens invånare känner en besvikelse, att Zlatibors själ försvunnit...

Så, då är det våren 2012, Serbien och Užice bjuder på ett eländigt väder, regn och +5C. Vi checkar in. Väldigt trevlig personal som tyvärr berättar att ingen Hotel-Restaurang är öppen, men hänvisar till en Restaurang en bit bort som erbjuder en av resans bästa middagar. Vi bor på de våningar som är renoverade, helt OK, dock en smula kallt då det vattenburna värmesystemet inte fungerar, trasig TV, samt en del problem med varmvatten, men duscha kan man göra en annan kväll. Jag led mest över hur kallt receptionisten hade det, dunjacka mitt i maj.

På morgonen så tar vi trapporna ned genom byggnaden. De översta våningarna är lätt renoverade, sedan börjar förfallet tillta, till sist helt utrivna våningsplan, och frukosten var väldigt enkel. Sammantaget så var jag dock nöjd. Extremt vacker byggnad med härlig utsikt, rena sängkläder, trevlig personal. Övergivet? Nej, Ruin? Nästan...