Liepāja och Karosta –Hamnstaden och örlogsbasen vid den Lettiska östersjökusten
År 1857 påbörjades ett projekt för återuppbyggnad av hamnen i Liepāja. Under 1861-1868 förverkligas projektet, inklusive byggandet av en fyr och vågbrytare. År 1900 gick 7% av den ryska exporten genom Liepāja. Staden blev en allt viktigare hamn östersjön för det ryska imperiet.

Redan vid förra sekelskiftet, då Lettland fortfarande var en del av Tsar-Ryssland, byggdes en örlogsbas i den norra delen av staden, Karosta (Ursprungligen Kara Osta = Krigshamn) dom röda tegelbyggnaderna hörde till den ubåtsbas togs i drift innan 1:a världskriget.

För att skydda Liepāja och örlogsbasen så byggdes på order av Alexander III ett antal befästningar/fort mot eventuella Tyska angrepp. Forten längs kusten byggdes mellan 1899 och 1909 längs en 8 km lång sträcka. Den 18 november 1918 utropade sig Lettland självständigt från Ryssland och fick sin frihet den 11 augusti 1920.

Den 17 juni 1940 införlivades Lettland med Sovjetunionen, men redan i juni 1941 blev Liepāja invaderad av Tyskarna. Den lokala judiska befolkningen som uppgick till cirka 7.000 före kriget, blev praktiskt taget utrotad av nazisterna och lettiska medarbetare. Färre än 30 judar fanns kvar i livet i Liepāja i slutet av kriget. 9 maj 1945 ”befrias” till sist Liepāja av den Sovjetiska armén. Världskriget ödelade staden, de flesta byggnader och anläggningar förstördes.

Karosta
Efter andra världskriget, då Lettland återigen blev en del av Ryssland/Sovjetunionen, (Sovjetiska ockupationen) så blev Karosta ännu en gång en örlogsbas, med speciell inriktning som hamn för ubåtsflottan. I Liepaja var den 14: e ubåtskvadronen i Sovjetiska östersjöflottan stationerad med 16 ubåtar, bland annat ubåtar av ”whiskeyklass”, samma typ som den inte helt okända U137/S-363)

Karosta var en örlogsbas helt avstängd för civilister, med varvsområde, bostäder, olika militära byggnader. Med tiden byggdes mängder av bostadshus i sann 60-70-tals Sovjetstil som komplement till den äldre bebyggelsen, varav en del inte var färdigställda när Lettland åter blev en självständig nation 6 september 1991.

1967 blev hela staden Liepāja en ”stängd stad”. Även bönder och boende i närområdet var tvungna ha ett särskilt tillstånd för att få resa in i staden. 26.000 militärer var stationerade i staden och örlogsbasen upptog 1/3 av staden Liepājas totala yta.

Inom området finns idag rester av underjordiska lager för kärnstridspetsar, rester av fortifikationer längs kusten från både sekelskiftet och andra världskriget, samt en mängd mystiska vägar och rivna anläggningar/byggnader. Det stora bostadsområdet i Karosta finns kvar med boende, men känns väldigt förfallet.

Bilder i det här galleriet
Bild 01-32 Karosta, Bilderna i slutet är från underjordiska lager för kärnvapenspetsar.

Bild 32-44 Baterija Nr.3 - Piejūras ziemeļu forti (Byggt mellan 1899 och 1909)

Bild 45-56 Karosta aizsardzības baterija. Vad det gäller dessa fyra batterierna (enligt uppgift bestyckade med 130-mm kanoner) så verkar det vara Ryskt från början, ska tydligen vara byggt 1940-41 vilket stämmer tidsmässigt med att Lettland sommaren 1940 blev "Ryskt intresseområde". Sedan så invaderade Tyskarna Liepaja i juni 1941. Gissar att Ryssarna på kanske 8 månader hann med bygga en hel del, eller åtminstone påbörja och färdigställa en del, och att Tyskarna sedan tog över/byggde om. (Dock en massa frågtecken)

Bild 56- 64 Baterija Nr. 2 -Ziemeļu forti (Byggt mellan 1899 och 1909)

När?
Bilderna är från besök 2008 och 2017