Flygbasen
Byggandet av "Objekt-505", mer känt som Željava eller Bihać flygbas, påbörjades 1957 och anläggningen stod färdig 1965, i dåvarande Jugoslavien. Idag ligger Željava flygbas på gränsen mellan nuvarande Kroatien och Bosnien och Hercegovina. Till flygbasen hör stora underjordiska hangarer som är bland de största i Europa. Total längd på tunnlarna ser ut vara minst 2.000 meter.

Flygbasen var strategiskt placerad, förutom flera start/landningsbanor, den underjordiska berghangaren för uppställning och underhåll av flygplan och en stor ledningscentral inne i berget, ett regementsområde för administration, med baracker, biograf och verkstäder så, hade man en radar på berget Plješivica som täckte stora delar av Jugoslaviens luftrum.

Vid flygbasen var "117:e Regiment Fighting Aviation" baserade, den bestod av 3 st skvadroner MiG-21, varav två skvadroner jaktflyg och en skvadron spaningsflyg. Vid skarpt läge var bemanningen mellan 80-120 st. MiG21, 200 piloter, 1.000 vakter och administrativ personal, samt 500 mekaniker och vapentekniker. I berganläggningen fanns en egen vattenkälla, generatorer, och det fanns mat, bränsle och ammunition som skulle räcka i 30 dagar även om basen blev avspärrad från omvärlden.

Flygbasen användes intensivt under kroatiska självständighetskriget i början av 1991. När den Jugoslaviska folkarmén (JNA) drog sig tillbaka så förstördes berghangarerna genom att fylla tunnlarna med sprängämnen och flygfotogen, och antända det...... Rykten säger att det var etniska Kroater i JNA som gjorde detta, men vad som verkligen hände är väldigt oklart. För att förhindra en eventuell framtida användning av anläggningen så utförde i sin tur, JNA, 1992 en ytterligare sprängning, nu med 56 ton sprängämnen. Den explosionen var så kraftig att den närbelägna staden Bihać skakade våldsamt. Det sägs att det kom ut rök från tunnelöppningarna i sex månader efter explosionen. Några YouTube-filmer från när berganläggningen var i drift: Film1 Film2 Film3 Film4

Radarstationen
Men, nu åker vi vidare upp på berget Plješivica/Mount Gola 1.648 meter över havet, där det fanns en radarstation och kommunikationscentral. Som primärradar användes en brittisk Marconi S-600 som hade 400-600 kilometer lång räckvidd, vilket var tillräckligt för att kontrollera luftrummet i stora delar av Jugoslavien, samt även Italien, Österrike och Ungern. Vid sidan av Marconi-radarn så fanns bland annat en S-613 höjdmätningsradar och väderradar. Plješivica radarstation och kommunikationscentral var navet i Jugoslaviens luftförsvar.

Under det kroatiska självständighetskriget gick frontlinjen vid flygbasen, lite svårt få grepp om det hela, men 1992 verkar det som om Serbiska styrkor höll Mount Gola, samtidigt som Bosniska styrkor höll området vi flygbasen nedanför. 1995 genomförde Kroatiska styrkor Operation Storm, som hade som mål att ta de områden som var belägrade av Serber, vilket resulterade i att FN till slut tröttnade på kriget och tvingade fram Daytonavtalet (The General Framework Agreement for Peace in Bosnia and Herzegovina, fredsavtalet mellan Bosnien och Hercegovina, Jugoslavien och Kroatien som satte punkt för kriget i Bosnien och Hercegovina)

Detta ledde i sin tur till en NATO-ledd fredsstyrka (först IFOR, sedan SFOR) IFOR/SFOR behövde en plats för att ha egen radar för övervakning, och valet föll på Mount Gola. Det tog flera månader för Brittiska och kanadensiska minröjare att rensa de viktigaste ytorna på berget från minor, och än idag är stora delar av området inte rensat från minor och kvarlämnade ammunition/sprängämnen. Myt/rykten säger att det ska finnas minerade/bortsprängda trappor och tunnlar som leder ända ner till berghangarerna, men i mina öron låter det osannolikt.

Under de kommande åren efter 1995 hade Brittisk och kanadensisk personal, fem personer i taget, sin hemvist på berget, där de skötte om radar och kommunikation, vilket man kan se tydliga spår av. Vet inte hur länge det pågick, men idag är berget tomt, och ofta väldigt dimmigt...

Sammanfattning
Mina besök (och fotografier) på Željava flygbas och Mount Gola är från fyra olika tillfällen under 2010, 2011 och 2016. Det har varit extremt spännande och intressant. Allt från att vara livrädd för minor, att med en "vanlig bil" ta sig upp på berget Plješivica via extremt dåliga vägar, att nästan ha trampat på granater i ett bergrum under Mount Gola, till att utanför Željava berghangarer förklarat för Kroatisk militär vad jag/vi hade där att göra. Känner mig relativt nöjd nu, men redan så gnager det i huvudet, att det skulle vara kul åka dit en gång till....

OBS! VIKTIGT -LÄS DETTA!
Om du tänker besöka anläggningarna, tänk på att berghangarerna ligger på militärt område och även inom gränszonen mellan Kroatien och Bosnien. Det finns en risk att du får träffa Kroatisk militär eller gränspolis (MUP), och vad som händer om man blir påkommen vid anläggningen, verkar variera från tillfälle till tillfälle och skilja mellan militär och gränspolis.

Området kring flygbasen är dessutom kraftig minerat, gå enbart på betong och asfaltsytor. Inne i berget råder rasrisk och längre in känns luften inte speciellt trevlig. Använd ett ordentligt andningsskydd, typ PP3, och hjälm. Rekommendationer jag sett på andra webbsidor säger att man inte ska gå mer än 100 meter in i berget.

Vad det gäller radarstationen på Plješivica/Mount Gola, vägen dit är riktigt dålig, och området/delar av anläggningen är tydligen inte minröjd och vi hittade granater. Var försiktig!