Svalan – En ledningsplats för Civilförsvaret


Bakgrund
Under ”kalla kriget” var alla kommuner i Sverige enligt lag skyldiga att upprätta en skyddad ledningscentral för Civilförsvaret. En majoritet av kommunerna följde lagen och byggde ledningscentraler skyddade av berg eller i form av betongbunkrar med likvärdigt skydd.

Många av dessa anläggningar byggdes redan i mitten på 50-talet och en stor del av dessa moderniserades sedan på 70-80-talet med ny funktion/konstruktion och fick då ofta utökat skydd mot ABC-stridsmedel och i vissa fall även skydd mot elektromagnetisk puls, EMP, som skadar elektronisk utrustning, samt även en nödutgång, men just denna anläggning är i stort sett orörd efter att den byggdes och togs i bruk, inga moderniseringar här inte….

Svalan
Anläggningen på dessa bilder finns placerad i utkanten av en stad/kommun i Södermanland. Anläggningen byggdes i början av 1950-talet. Ritningar från 1951 och 1952 pekar på att anläggningen troligen byggdes runt 1952-1954, och en del detaljer pekar mot att det här kan vara en av de allra första ”moderna” ledningscentralerna för Civilförsvaret i Sverige. Ritningarna stämmer inte till 100% med hur utformningen till sist blev, men visar till 95% hur det ser/såg ut.

Det handlar om en relativt liten anläggning. Grundläggande skydd i form av berg och ingång via en stötvågstunnel och skyddande stål/stötvågs -dörrar finns. Det handlar dock om den äldre typen av stötvågsdörrar som man kan se i anläggningar byggda på 1940-talet, inte de betong/stål -dörrar som förekommer från mitten av 1950-talet och framåt.

Bilder från förr…
Jolinfoto har några riktigt gamla bilder från anläggningen på sin Facebooksida: Bilder hos Jolinfoto

Reservkraft
Reservkraft finns i form av dieselgenerator som under en begränsad tid skulle förse anläggningen med reservkraft till belysning och kommunikationsutrustning. Här finns en smula ovanlig kombination, en Engelsk diesel av märket ”Petter” och så en Tysk generator av märket ”Bauknecht”. Enligt uppgift så ska ”Bauknecht´s” tillverkning av generatorer ha upphört i och med krigsslutet 1945, efter det ska man ha hållit sig till att tillverka hushållsmaskiner. Kan ju vara så att den Svenska leverantören ”Stockholm Transfer” haft utrustning på lager, inköpt under kriget, eller efter kriget kunnat köpa Tyska generatorer som undkommit de allierade bombningarna, vi kommer nog aldrig få veta…

Byggnaden i berget
I berget finns en cirka 170 kvm stor byggnad i två våningar (dvs totalt 340 Kvm), byggd med hålbetongblock. Till detta kommer inslagstunnel, gång mellan inslagstunnel och "byggnad i berget" + utrymme för reservkraft osv. Kanske totalt runt 400 kvm. När man passerar in i berget via stötvågstunneln så har man till vänster utrymmet för reservkraft, till höger en kort gång som leder in till ”byggnaden i berget”. Från stötvågstunnel så kommer man in i byggnadens nedre våning och passerar en mycket vacker ”reception” med träpanel.

På den nedre våningen finns ordercentral, kommunikationsutrymmen, expedition med mera, samt teknikutrymme för ventilation och kyla. En intressant detalj är de snygga gröna snabbtelefonerna av märket ”Centrum”. Gylling & Co och Centrum Radio tillverkade radioapparater, snabbtelefoner och annan hemelektronik.

Från började kallades snabbtelefonerna för ”Chefstelefoner”, man kunde enbart kommunicera mellan ”huvudapparat” och varje enskild ”underapparat”.

Snabbtelefonerna i ”Svalan” är 40-talsmodellen som från början enbart hade ”Chefsfunktionen”, men runt 1946 hade tekniken gått framåt, då hade man tagit fram teknik som gjorde att även ”underapparaterna” kunde kommunicera med varandra. Senare på 50-talet kom de ännu mer tekniskt utvecklade enheter, dock i ful grå plast…

På den övre våningen finns kök och matsal, samt sov och duschutrymmen. Ska ha funnits plats för 45 sängar, uppdelat på 30 män och 15 kvinnor. De väldig vackra men rejält mögliga fåtöljerna, väldigt snygg Svensk möbeldesign från 40-50-talet och man kan nästan tro att det är design av Bruno Mathsson, men är verkar inte vara så.

Anläggningens skick var väldigt dålig, uppgifter om senaste övning säger 1990, dvs för 25 år sedan. Efter det har möglet gjort sitt och ingången är numera gömd djupt under stenblock och jord.

Till sist så…
Bilderna i galleriet är tagna vid besök 2009 och 2011.

Ritningar, stort tack till Andreas Ö som delat med sig av resultatet från ett besök i kommunens arkiv :-)